Efterlyses: Berättelser från landsbygden

För fem månader sedan befann jag mig i Almedalen. De senaste dagarna hade jag för första gången träffat mina kollegor Isak och Josefin, träffat referensgruppen med härliga unga personer från hela landet och skrivit på mitt anställningskontrakt. Framför mig låg fem månader av att arbeta som projektledare för #ungapålandsbygden organiserar sig mot storstadsnormen och nu sitter jag här och undrar var alla de där dagarna, veckorna - månaderna - har tagit vägen.

Det är sista dagen på jobbet och det är med både saknad och glädje jag tittar tillbaka på en sommar och höst som varit helt fantastiska. Jag har fått möjlighet att jobba med frågor jag brinner för och jag har fått göra det tillsammans med en jätteduktig och engagerad kollega (Isak), inom en organisation som verkligen jobbar hårt för det de tror på (Hela Sverige ska leva), tillsammans med ungdomsorganisationer vars verksamheter är otroligt viktiga för unga i Sverige (Sveriges 4H, Riksförbundet Vi Unga och Ung på landsbygden ULAND). Jag har fått ta del av inspirerande möten och goda exempel, och hjälpa till att sprida dem vidare. Men det kanske allra häftigaste är den turné som vi genomfört under hösten.

Det är en enkel sak att säga att man ska besöka fjorton län, men en helt annan att sätta sig i bilen eller på tåget och resa. Hur många mil har det blivit? Det vet jag inte, men det har blivit många och betydelsefulla, inspirerande, peppande möten! Vi har träffat unga över hela landet, från politiskt aktiva i Torsby, motorintresserade i Svärdsjö och konventare i Hudiksvall, till föreningsivrare i Vuollerim, ungdomsrådare i Gällivare och Folkets hus-entusiaster i Ullatti. Vi har snackat landsbygd och stad, fritid och kultur, bussar och avstånd, heteronorm och storstadsnorm. Bott hemma hos, bott på vandrarhem, sussat på nattåget. Kört vilse och kört rätt igen. Anpassat hastigheten efter renarna. Stannat hyrbilen längs vägen och stigit ur och lyssnat på tystnaden och smakat på doften av skog och snö. Deltagit i landsbygdskonferenser och prideparader. Letat efter Sveriges Grymmaste Håla och hittat massor av dem. Ställt frågor och fått svar, som lett till nya frågor.

När jag intervjuades för det här jobbet förklarade jag att jag är intresserad av berättelser. Att få höra och läsa om andras tankar, åsikter och erfarenheter. Det har jag fått göra inom det här projektet och berättelserna är många. Om byar som går samman när kommunen bara ser till centralorten; om lyckade projekt över gränser, om nödvändiga bussar som går alldeles för sällan, om önskemål och drömmar som i vissa fall blir verklighet. Och överallt om storstadsnormen och hur den påverkar oss på alla nivåer: mellan by och centralort; småort och stad; stad och storstad.

Det har varit fem underbara och lärorika månader, och jag kan bara hoppas att jag med dessa X antal nya mil på min inre trippmätare har blivit en något klokare människa - och att det jag har gjort i projektet har gjort avtryck. Någonstans, på något sätt. En spirande tanke, en idé, ett nytt perspektiv, kanske ett helt nytt nätverk? En sak är i alla fall säker - det behövs fler berättelser. Vi landsbygdsbor måste häva upp våra röster och berätta hur det är i vår vardag - via facebookstatusar, blogginlägg, bilder, debattinlägg, tidningsreportage. Det finns mer i vårt land än storstaden och hela landet måste få synas och höras, det onda med det goda, utmaningarna och framgångarna.

Så fram med berättelserna och utmana storstadsnormen! Vi ses snart igen!

/Hannah

(Och om du som läser det här är mellan 13 och 25 år, eller känner någon som är det, missa inte våra Gör-Det-Själv-träffar som kommer att arrangeras runtom i landet mellan januari och april. Det kommer garanterat att bli helt fenomenalt!)

Reflektioner efter Europeiska Landsbygdsriksdagen

I år anordnades den europeiska landsbygdsriksdagen för andra gången någonsin. Drygt två hundra deltagare från hela Europa och resten av världen enades om ett landsbygdspolitiskt manifest som lämnas över till politiker och aktivister i hela Europa. Jag fick möjligheten att följa med som en del av svenska delegationen och är tacksam för en lärorik och rolig upplevelse. Jag har funderat över varför vi behöver en europeisk landsbygdsriksdag. För att främja utbyten och samverkan mellan landsbygdssamhällen och för att påverka nationell och europeisk politik, står det på hemsidan, men mer på djupet – varför? För att vi vill ha ett hållbart samhälle! Och genom att samla landsbygdsröster synliggör vi storstadsnormen. Den urbana normen, som innebär att staden ses som en utvecklingsmotor och landsbygden som ett problemområde. Den urbana normen, som påverkar alla samhällsnivåer trots att hållbar utveckling är huvudmålet i strategier som omfattar hela världen. Den urbana normen, som gör det omöjligt att ställa om till ett hållbart samhälle – eftersom omställningen kräver balans mellan stad och land.

Vi måste synliggöra normer och maktstrukturer för att kunna förändra. Därför yrkade jag för att få med ett erkännande av att det finns en urban norm som hindrar balans mellan stad och land i manifestets paragraf 11. Paragrafen handlar om att vända den nedåtgående spiral som drabbar landsbygden. Det blev inget direkt erkännande, men däremot innehåller paragrafen uppmaningen att: “Främja uppskattning av och stolthet i landsbygden snarare än att påtvinga urbana normer, stärka infrastruktur och service, diversifiera landsbygdsekonomier och möjliggöra för unga att stanna kvar eller återvända till landsbygden”. Och just det där sista är svaret på vad paragraf 12 handlar om, nämligen vad som behövs för att unga ska bo kvar eller återvända till landsbygden.

För det första är unga inte en grupp individer som tycker samma sak, och för det andra är ålder en egenskap som förändras snabbt. Därför behöver unga få vara delaktiga i samhällsutvecklingen och ha inflytande i beslutsprocesser, precis som alla medborgare behöver. Ett hinder för detta är åldersrelaterade normer som leder till föreställningen av unga som oengagerade och okunniga. Åldersrelaterade normer är ytterligare något jämte den urbana normen som måste synliggöras och förändras för att lyckas med omställningen till ett hållbart samhälle. Personer i maktposition måste vara villiga att säkerställa jämlikhet. Äldre måste låta yngre få ta plats, till exempel. Under den europeiska landsbygdsriksdagen mötte jag flera som vill anordna en europeisk landsbygdsriksdag för unga. Behövs det? Ja, om åldersrelaterade normer hindrar unga från delaktighet och inflytande på den ordinarie riksdagen. Jag önskar att det inte behövs.

Jag önskar istället att den europeiska landsbygdsriksdagen är en verklig omställningsföregångare som visar vägen inte bara vad gäller stad och land utan även demokrati och delaktighet. Att människor av olika ålder, kön, etnicitet, funktionalitet mm., från olika platser inom och utanför EU, från olika organisationer, nätverk, departement mm., möts för att lära av varandra, för att synliggöra normer och maktstrukturer, och för att på ett progressivt, demokratiskt sätt tillsammans stärka rösten för hållbarhet.

/Isabelle Axelsson