Reflektioner efter Europeiska Landsbygdsriksdagen

I år anordnades den europeiska landsbygdsriksdagen för andra gången någonsin. Drygt två hundra deltagare från hela Europa och resten av världen enades om ett landsbygdspolitiskt manifest som lämnas över till politiker och aktivister i hela Europa. Jag fick möjligheten att följa med som en del av svenska delegationen och är tacksam för en lärorik och rolig upplevelse. Jag har funderat över varför vi behöver en europeisk landsbygdsriksdag. För att främja utbyten och samverkan mellan landsbygdssamhällen och för att påverka nationell och europeisk politik, står det på hemsidan, men mer på djupet – varför? För att vi vill ha ett hållbart samhälle! Och genom att samla landsbygdsröster synliggör vi storstadsnormen. Den urbana normen, som innebär att staden ses som en utvecklingsmotor och landsbygden som ett problemområde. Den urbana normen, som påverkar alla samhällsnivåer trots att hållbar utveckling är huvudmålet i strategier som omfattar hela världen. Den urbana normen, som gör det omöjligt att ställa om till ett hållbart samhälle – eftersom omställningen kräver balans mellan stad och land.

Vi måste synliggöra normer och maktstrukturer för att kunna förändra. Därför yrkade jag för att få med ett erkännande av att det finns en urban norm som hindrar balans mellan stad och land i manifestets paragraf 11. Paragrafen handlar om att vända den nedåtgående spiral som drabbar landsbygden. Det blev inget direkt erkännande, men däremot innehåller paragrafen uppmaningen att: “Främja uppskattning av och stolthet i landsbygden snarare än att påtvinga urbana normer, stärka infrastruktur och service, diversifiera landsbygdsekonomier och möjliggöra för unga att stanna kvar eller återvända till landsbygden”. Och just det där sista är svaret på vad paragraf 12 handlar om, nämligen vad som behövs för att unga ska bo kvar eller återvända till landsbygden.

För det första är unga inte en grupp individer som tycker samma sak, och för det andra är ålder en egenskap som förändras snabbt. Därför behöver unga få vara delaktiga i samhällsutvecklingen och ha inflytande i beslutsprocesser, precis som alla medborgare behöver. Ett hinder för detta är åldersrelaterade normer som leder till föreställningen av unga som oengagerade och okunniga. Åldersrelaterade normer är ytterligare något jämte den urbana normen som måste synliggöras och förändras för att lyckas med omställningen till ett hållbart samhälle. Personer i maktposition måste vara villiga att säkerställa jämlikhet. Äldre måste låta yngre få ta plats, till exempel. Under den europeiska landsbygdsriksdagen mötte jag flera som vill anordna en europeisk landsbygdsriksdag för unga. Behövs det? Ja, om åldersrelaterade normer hindrar unga från delaktighet och inflytande på den ordinarie riksdagen. Jag önskar att det inte behövs.

Jag önskar istället att den europeiska landsbygdsriksdagen är en verklig omställningsföregångare som visar vägen inte bara vad gäller stad och land utan även demokrati och delaktighet. Att människor av olika ålder, kön, etnicitet, funktionalitet mm., från olika platser inom och utanför EU, från olika organisationer, nätverk, departement mm., möts för att lära av varandra, för att synliggöra normer och maktstrukturer, och för att på ett progressivt, demokratiskt sätt tillsammans stärka rösten för hållbarhet.

/Isabelle Axelsson