Härskarteknikerna!

Härskartekniker, motstrategier och bekräftartekniker

Teorin om härskartekniker är nyckeln till att kunna utreda vad som händer när någon får ett orättvist bemötande. Teorin är utarbetad av Berit Ås, professor i socialpsykologi, som startarde med detta under sent 1970-tal och under åren har uppdaterat och lagt till tankar och fler härskartekniker.

De härskartekniker som är identifierade och generellt används är: osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbelbestraffning och påföljande av skuld och skam, objektifiering och våld eller hot om våld.

Det har även identifierats motstrategier och bekräftartekniker som kopplas samman med de olika härskarteknikerna. Motstrategier är olika sätt att bemöta härskartekniker när de inträffar och bekräftartekniker kan användas för att förändra sociala klimat. Poängen med dessa tekniker är att ge verktyg till personer som blir utsatta för härskartekniker att förändra situationen och att ta makten att påverka sin situation. Motstrategier och bekräftartekniker är sätt för oss att långsiktigt förändra de felaktigheter som vi stöter på i olika delar av vårt sociala liv.

Eftersom användandet av härskartekniker är ett sätt för någon att utöva makt över någon annan kan det vara mycket svårt för den som blir härskad över att återta makt i den positionen som hen befinner sig i. Att känna sig förminskad och kränkt är en naturlig reaktion och vi har rätt att känna oss på det viset när någon behandlar oss illa.

Ofta är användandet av härskartekniker inte något en aktivt tar ett beslut att göra, det sitter hårt i till exempel maktstrukturer och andra mönster som finns inlärda. Vi alla kan i olika situationer vara omedvetet medskapande i härskande, därför är det viktigt att jobba kontinueligt med såväl främjar- som bekräftelsetekniker.

Här under går vi kortfattat igenom härskarteknikerna, motstrategier och bekräftelsetekniker.

Osynliggörande - går ut på att osynliggöra dig och att förmedla till dig att du inte finns eller att det du gör eller säger inte är viktigt i sammanhanget. Syftet är att få dig att känna dig osäker, betydelselös och mindre viktig.

En motstrategi för osynliggörande tekniker är att ta plats. Försöka agera direkt och att lugnt säga ifrån och visa att du inte accepterar sättet du blir behandlad. “Det är viktigt för mig att alla lyssnar på vad jag har att säga”

Förlöjligande - handlar om när personer blir hånade eller utskrattade på grund av attribut eller egenskaper som tillskrivs till exempel deras kön eller upplevda kön. Förlöjliganden är ofta tänkta att vara skämtsamma men eftersom det sker på din bekostnad blir resultatet att du blir förlöjligad och förminskad.

En motstrategi för att bemöta förlöjligande tekniker är att ifrågasätta personen eller personerna som försöker förminska eller förlöjliga dig. Låt inte skämten passera utan att du kommenterar och ifrågasätter dem och skratta inte med.

Undanhållande av information - när en grupp undanhåller information eller behandlar viktiga frågor när vissa personer inte är närvarande. Denna typ av teknik kan visa sig genom att exempelvis män vänder sig till andra män per automatik och att kvinnor inte får tillgång till mötesanteckningar, protokoll, agendor och så vidare. När det sedan är dags för beslutet att klubbas igenom kan det vara för sent att komma med sina åsikter.

En motstrategi är att kräva korten på bordet och att tydligt påpeka att inga beslut ska tas utan din medverkan. Det är inte du som är dålig på att införskaffa information, det är snarare någon som försöker bedriva makt över dig genom att undanhålla information.

Dubbel bestraffning - vad du än gör så blir det fel, helt enkelt en omöjlig ekvation. Damn if you do and damn if you don´t! Oftast används tekniken mot grupper som vi har fördomar mot.

En motstrategi till denna härskarteknik kan du dels fundera över och bestämma vad som är viktigt för dig och vad du prioriterar just nu. Det andra ledet är att göra dina prioriteringar tydliga för andra. Det handlar om att bryta mönstret och göra klart att du inte kan vara överallt och göra allt samtidigt.

Påförande av skuld och skam - är nära besläktad med dubbelbestraffning och handlar om att någon tillskriver dig skuld och skam för en egenskap eller händelse som du inte är ansvarig för. Påförande av skuld och skam kan beskrivas som resultatet av att ha blivit utsatt för de föregående fyra härskarteknikerna.

Motstrategin till påförande av skuld och skam handlar främst om att försöka intellektualisera dina egna känslor av skuld och skam och se varifrån de kommer. Försök se till situationen då du kände dessa känslor, vad hände egentligen och vilken roll spelade personerna i din omgivning?

Objektifiering - Att kommentera eller diskutera ens utseende i irrelevanta sammanhang. Den som objektifierar lyfter bort allt relevant och fokuserar på din kropp och ditt kön. Du är inte längre intressant som en tänkande varelse – fokuset är förflyttat till objektet du som redskap för någon annan. Det är fortfarande mer vanligt med objektifiering av kvinnor och kvinnokroppen, men objektifiering av män och manskroppen syns alltmer.

En motstrategi till objektifiering kan vara att motverka kommentarer gentemot barn som bekräftar att barn som kodas som flickor är söta och de som kodas som killar är smarta. “Lika lite som jag bara är någons flickvän, sidekick eller dekoration är det jag säger inte heller bara en reaktion”. Styr över samtal till det det egentligen ska handla om. Medvetandegör avsändaren om objektifieringen.

Våld eller hot om våld - Att utnyttja sin fysiska styrka mot någon för att få sin vilja igenom, eller att påpeka att den möjligheten finns. Denna härskarteknik är i högre utsträckning kopplat till sexualiserat våld för kvinnor och tjejer, medan det för män och killar oftare är kopplat till ”man-mot-man”-våld för att bibehålla en statushierarki. , Hot om våld kan även innefatta kommentarer verbalt eller på nätet, om kropp och utseende kopplat till förmodad sexualitet eller kön.

En motstrategi till våld eller hot om våld kan vara att se till att de rum en rör sig i är trygga, lättare sagt än gjort men att aktivt hjälpas åt att ta ansvar för varandra och varandras rum behövs. Denna härskarteknik ställer större krav på kollektivet än de övriga - när någon blir utsatt för våld eller hot om våld behöver omgivningen finnas där med snabbt agerande. Att hota eller utöva våld är också en tydligare olaglig handling än övriga härskartekniker och kan polisanmälas.

Sammanfattande om motstrategier:

Det finns ett slags trestegsmodell som kan fungera som motståndsstrategi, dessa steg är inte lätta att minnas när det är skarpt läge men att använda dem som utgångspunkt i att öva på att hantera härskartekniker är bra:  

1. Beskriv vad som händer (beskriv situationen)

2. Tala om vad du känner (jag är arg, ledsen, besviken, irriterad, sur, frustrerad...)

3. Tala om hur du vill att det ska vara istället (jag vill att du slutar, att du tar bort din hand, att du lämnar mig ifred...)

I fallet våld eller hot om våld är sällan trestegsmodellen det som plockas fram. Här kan det ses som ett aktivt förebyggande arbete.

Bekräftartekniker samlade

För att motverka en grogrund för osynliggörande tekniker: synliggör de personer du arbetar med eller på andra sätt kommer i kontakt med. Lyssna på dina kollegor, bekräfta dem och ge konstruktiv kritik så minskas riskerna för att osynliggörande tekniker ska kunna användas på arbetsplatsen.

För att undvika att tillexempel förlöjligande härskartekniker får utrymme är det viktigt att respektera och stötta varandra. Bemöt varandra på ett seriöst sätt och ge utrymme åt dina kollegor, fråga dem om deras synpunkter och åsikter.

Dubbel belöning, det vill säga att utgå från att alla gör så gott de kan utifrån sina förutsättningar. Om våra kollegor, vår familj och våra vänner känner till våra prioriteringar och våra förutsättningar är det svårare att ha inställningen att vad vi än gör så är det fel.

För att undvika att vi blir påförda skuld och skam som sedan internaliseras och
upplevs komma från oss själva är det viktigt att bekräfta och stödja varandra. Det är viktigt att förstå att vi lever i ett samhälle som på många sätt är ojämställt och att ansvaret för dina känslor inte endast kommer från dig själv utan påförs utifrån. Våra samhälleliga normer och genussystemet skapar olika förutsättningar för kvinnor och män och påverkar vår syn på varandra och oss själva.

 

Fler exempel på härskartekniker

Författaren och retorikkonsulten Elaine Eksvärd (Bergqvist 2008) har identifierat fler härskartekniker som kan vara mer subtila än Berit Ås men som på samma sätt är kränkande att bli utsatt för. Vi ska nu gå igenom dem i tur och ordning.

Projiceringsmetoden

Projiceringsmetoden går ut på att du uttrycker ditt missnöje eller påtalar någonting men får av härskaren/härskarna veta att det egentligen är du som är problemet, eller att det är ditt problem att du känner som du gör. Fokus har därför förflyttats från det du ville ta upp eller kommentera till dig själv och dina känslor.

Komplimangmetoden

Kanske känner du igen dig i att du får en komplimang eller en klapp på axeln och vet redan i det skedet att det förväntas något extra av dig? Det kallas för komplimangmetoden. Det kan handla om att din chef eller kollega, innan hen ber dig jobba över, överöser dig med komplimanger. Trots komplimangen känner du istället en olustkänsla och en känsla av att du blir utnyttjad.

Stereotypmetoden

Stereotypmetoden innebär att du blir härskad över om du gör något som strider mot olika stereotyper. Det kan handla om att du gör något som går utanför normen för vad du borde göra beroende på till exempel ditt kön, din sexualitet eller din etnicitet. Det kan också handla om att den som härskar utgår från stereotyper och förutfattade meningar i samtal med dig vilket kan få dig att känna dig utanför eller inplacerad i ett fack. Ett exempel kan vara att dina kolleger talar om hur roligt det ska bli att gå på hockeymatch men du blir inte tillfrågad att följa med eftersom de antar att du inte är intresserad av hockey eftersom du är kvinna.

Uteslutningsmetoden

Uteslutningsmetoden har mycket gemensamt med härskartekniken osynliggörande. Uteslutningsmetoden handlar till exempel om att uppmärksamheten inte är riktad mot dig när du pratar eller att någon genast slutar lyssna på dig när någon annan kommer in i rummet. Kanske har du upplevt att du blir utesluten genom att någon upprepar det du just sa när ni står i en grupp? Du blir helt enkelt inte uppmärksammad när du borde bli det.

Hierarkimetoden

Den här metoden innebär att härskaren använder sitt överläge eller sitt underläge i hierarkin för att trycka ner någon. Det kan handla om att en chef använder sin maktposition mot sina anställda eller att du får titlar och epitet som är knutna ett stereotypiskt fack som du blir inplacerad i, till exempel kopplade till könskategorierna kvinna eller man.

Tidsmetoden

Tidsmetoden handlar om att tysta eller trycka ner någon genom att påpeka att du har varit med lägre än den andra personen har. Det kan handla om att du påpekar att du är äldre och därför har mer erfarenhet, att du har varit på arbetsplatsen längre och vet vad som fungerar eller att du har varit med i en grupp längre och därför bättre känner till gruppdynamiken. Denna metod används för att tysta ner andra och på så vis få övertaget.

Självförvållad härskarteknik

Självförvållad härskarteknik är olik de andra metoderna eftersom den handlar om att du i viss mån kan förtrycka dig själv genom att du nedvärderar det du gör eller säger, till exempel att du säger att "jag har en liten sak att säga men den kanske inte är så viktig och inte ska väl jag komma här och säga det". Genom att nedvärdera det du säger kan andra härskare få ett övertag över dig och på så vis utöva härskartekniker mot dig.

Efterlyses: Berättelser från landsbygden

För fem månader sedan befann jag mig i Almedalen. De senaste dagarna hade jag för första gången träffat mina kollegor Isak och Josefin, träffat referensgruppen med härliga unga personer från hela landet och skrivit på mitt anställningskontrakt. Framför mig låg fem månader av att arbeta som projektledare för #ungapålandsbygden organiserar sig mot storstadsnormen och nu sitter jag här och undrar var alla de där dagarna, veckorna - månaderna - har tagit vägen.

Det är sista dagen på jobbet och det är med både saknad och glädje jag tittar tillbaka på en sommar och höst som varit helt fantastiska. Jag har fått möjlighet att jobba med frågor jag brinner för och jag har fått göra det tillsammans med en jätteduktig och engagerad kollega (Isak), inom en organisation som verkligen jobbar hårt för det de tror på (Hela Sverige ska leva), tillsammans med ungdomsorganisationer vars verksamheter är otroligt viktiga för unga i Sverige (Sveriges 4H, Riksförbundet Vi Unga och Ung på landsbygden ULAND). Jag har fått ta del av inspirerande möten och goda exempel, och hjälpa till att sprida dem vidare. Men det kanske allra häftigaste är den turné som vi genomfört under hösten.

Det är en enkel sak att säga att man ska besöka fjorton län, men en helt annan att sätta sig i bilen eller på tåget och resa. Hur många mil har det blivit? Det vet jag inte, men det har blivit många och betydelsefulla, inspirerande, peppande möten! Vi har träffat unga över hela landet, från politiskt aktiva i Torsby, motorintresserade i Svärdsjö och konventare i Hudiksvall, till föreningsivrare i Vuollerim, ungdomsrådare i Gällivare och Folkets hus-entusiaster i Ullatti. Vi har snackat landsbygd och stad, fritid och kultur, bussar och avstånd, heteronorm och storstadsnorm. Bott hemma hos, bott på vandrarhem, sussat på nattåget. Kört vilse och kört rätt igen. Anpassat hastigheten efter renarna. Stannat hyrbilen längs vägen och stigit ur och lyssnat på tystnaden och smakat på doften av skog och snö. Deltagit i landsbygdskonferenser och prideparader. Letat efter Sveriges Grymmaste Håla och hittat massor av dem. Ställt frågor och fått svar, som lett till nya frågor.

När jag intervjuades för det här jobbet förklarade jag att jag är intresserad av berättelser. Att få höra och läsa om andras tankar, åsikter och erfarenheter. Det har jag fått göra inom det här projektet och berättelserna är många. Om byar som går samman när kommunen bara ser till centralorten; om lyckade projekt över gränser, om nödvändiga bussar som går alldeles för sällan, om önskemål och drömmar som i vissa fall blir verklighet. Och överallt om storstadsnormen och hur den påverkar oss på alla nivåer: mellan by och centralort; småort och stad; stad och storstad.

Det har varit fem underbara och lärorika månader, och jag kan bara hoppas att jag med dessa X antal nya mil på min inre trippmätare har blivit en något klokare människa - och att det jag har gjort i projektet har gjort avtryck. Någonstans, på något sätt. En spirande tanke, en idé, ett nytt perspektiv, kanske ett helt nytt nätverk? En sak är i alla fall säker - det behövs fler berättelser. Vi landsbygdsbor måste häva upp våra röster och berätta hur det är i vår vardag - via facebookstatusar, blogginlägg, bilder, debattinlägg, tidningsreportage. Det finns mer i vårt land än storstaden och hela landet måste få synas och höras, det onda med det goda, utmaningarna och framgångarna.

Så fram med berättelserna och utmana storstadsnormen! Vi ses snart igen!

/Hannah

(Och om du som läser det här är mellan 13 och 25 år, eller känner någon som är det, missa inte våra Gör-Det-Själv-träffar som kommer att arrangeras runtom i landet mellan januari och april. Det kommer garanterat att bli helt fenomenalt!)

Reflektioner efter Europeiska Landsbygdsriksdagen

I år anordnades den europeiska landsbygdsriksdagen för andra gången någonsin. Drygt två hundra deltagare från hela Europa och resten av världen enades om ett landsbygdspolitiskt manifest som lämnas över till politiker och aktivister i hela Europa. Jag fick möjligheten att följa med som en del av svenska delegationen och är tacksam för en lärorik och rolig upplevelse. Jag har funderat över varför vi behöver en europeisk landsbygdsriksdag. För att främja utbyten och samverkan mellan landsbygdssamhällen och för att påverka nationell och europeisk politik, står det på hemsidan, men mer på djupet – varför? För att vi vill ha ett hållbart samhälle! Och genom att samla landsbygdsröster synliggör vi storstadsnormen. Den urbana normen, som innebär att staden ses som en utvecklingsmotor och landsbygden som ett problemområde. Den urbana normen, som påverkar alla samhällsnivåer trots att hållbar utveckling är huvudmålet i strategier som omfattar hela världen. Den urbana normen, som gör det omöjligt att ställa om till ett hållbart samhälle – eftersom omställningen kräver balans mellan stad och land.

Vi måste synliggöra normer och maktstrukturer för att kunna förändra. Därför yrkade jag för att få med ett erkännande av att det finns en urban norm som hindrar balans mellan stad och land i manifestets paragraf 11. Paragrafen handlar om att vända den nedåtgående spiral som drabbar landsbygden. Det blev inget direkt erkännande, men däremot innehåller paragrafen uppmaningen att: “Främja uppskattning av och stolthet i landsbygden snarare än att påtvinga urbana normer, stärka infrastruktur och service, diversifiera landsbygdsekonomier och möjliggöra för unga att stanna kvar eller återvända till landsbygden”. Och just det där sista är svaret på vad paragraf 12 handlar om, nämligen vad som behövs för att unga ska bo kvar eller återvända till landsbygden.

För det första är unga inte en grupp individer som tycker samma sak, och för det andra är ålder en egenskap som förändras snabbt. Därför behöver unga få vara delaktiga i samhällsutvecklingen och ha inflytande i beslutsprocesser, precis som alla medborgare behöver. Ett hinder för detta är åldersrelaterade normer som leder till föreställningen av unga som oengagerade och okunniga. Åldersrelaterade normer är ytterligare något jämte den urbana normen som måste synliggöras och förändras för att lyckas med omställningen till ett hållbart samhälle. Personer i maktposition måste vara villiga att säkerställa jämlikhet. Äldre måste låta yngre få ta plats, till exempel. Under den europeiska landsbygdsriksdagen mötte jag flera som vill anordna en europeisk landsbygdsriksdag för unga. Behövs det? Ja, om åldersrelaterade normer hindrar unga från delaktighet och inflytande på den ordinarie riksdagen. Jag önskar att det inte behövs.

Jag önskar istället att den europeiska landsbygdsriksdagen är en verklig omställningsföregångare som visar vägen inte bara vad gäller stad och land utan även demokrati och delaktighet. Att människor av olika ålder, kön, etnicitet, funktionalitet mm., från olika platser inom och utanför EU, från olika organisationer, nätverk, departement mm., möts för att lära av varandra, för att synliggöra normer och maktstrukturer, och för att på ett progressivt, demokratiskt sätt tillsammans stärka rösten för hållbarhet.

/Isabelle Axelsson